Skeppsbruten

Skeppsbruten, så borde jag kallat min blogg. För så känner jag mig, hamnar ofta under ytan och dränks då nästan under mina tårar. Men jag klarar alltid att ta mig upp till ytan igen eftersom jag ser solen lysa däruppe. Jag håller mig precis ovanför vattenytan, snappar efter luft. Kämpar. Om en tid kanske jag kommer längre upp, kanske kanske kan jag till och med någon dag flyta där i vattnet och bara njuta av att vattnet bär mig.